Igår blev det (för min och Emelies del) gråtkalas framför filmen Allt för min syster. Lovisa låg och sov större delen av filmen men hon vaknade av att jag och Emelie började störtflänna. Jag har aldrig gråtit så mycket till en film som jag gjorde till den här, men det kan kanske bero på att klockan var runt 4 på morgonen.

Igår morse då jag och Emelie var ute på en liten promis i Kroksjön hittade vi en huggorm på vägen. Den levde, men den såg inte så pigg ut. Vi kallade den för Ture.